Rummets tyngd sitter i de dämpade väggarna och de golvlånga mörkläggningsgardinerna som omsluter fönstret. I stället för att ljusa upp de yttre gränserna har inredningen centrerats till en samlad ö mitt på golvet. Den skarpa avgränsningen mellan mörkt skal och ljus mittpunkt gör att inredningen lyfter från bakgrunden.
Det som hindrar möbler från att försvinna mot ett mörkt golv är ofta en samlad yta med hög ljushetskontrast. Här placerar den ljusgrå mattan en visuell gräns mellan träplankorna och sittgruppen. Ovanpå denna vilar det ovala soffbordet, vars bleka yta fångar dagsljuset och drar blicken rakt mot rummets mitt.
Rummets starkaste ljuskälla faller inte in från fönstret, utan strålar ut från hörnet. Den tända klotlampan står placerad framför de tunga tygvecken och kastar ett finmaskigt skuggmönster över golvytan intill. Placeringen flyttar ögats riktning bort från glaset och tvingar fram ett fokus i rummets annars mörkaste del.
Mot de genomgående bruna och grå ytorna blir den blågröna fåtöljen det enda färgstarka inslaget. Dess mörka kulör ansluter till skuggorna kring golvlisten, men ställs i direkt visuell motsats till fönstrets vita, skira tyg. Utan denna ensamma färgfläck hade hela möblemanget lagt sig i ett obrutet monokromt register.
Kategorier: fåtöljer, lounge chairs, soffbord, golvlampor, mattor