Putsade väggar och beige vardagsrum — när strukturen ersätter kulören

Ett rum utan färgkontraster kräver att materialen skaver mot varandra för att inte upplevas som platt. Genom att låta väggar och tak dela samma grova putsyta suddas rummets gränser ut, vilket sluter volymen och riktar blicken nedåt golvet. Detta grepp gör att den låga möbleringen bär hela ansvaret för att bryta rummets stela geometri.

Ljuset i rummet faller in skarpt från vänster. I fönstret står en vikskärm av träribbor som silar bort den starkaste solen och kastar ett randigt skuggspel över golvet. Det är denna sidobelysning som skapar ett släpljus över den bakre väggen, vilket får varje ojämnhet i putsen att kasta en liten skugga och därmed rita fram väggens struktur i stället för att belysa den som en slät yta.

Trämöbler placerade direkt på ett trägolv i samma ton riskerar att visuellt smälta samman med underlaget. Här ligger den grovvävda mattan som en mörkare bas under sittgruppen och skär av möblernas bruna ben från golvplankorna. På så sätt friläggs det utskurna soffbordet och tillåts framträda som en distinkt, tredimensionell skulptur i rummets mitt.

Mot väggens obrutna bakgrund står inredningens volymer runda och låga. Den asymmetriska soffan saknar hörn, och tvärs över mattan tillför fåtöljen i lurvig ull en oordnad volym som bryter mot de släta ytorna runt omkring. Om dessa möbler hade varit rätvinkliga hade den i övrigt avskalade arkitekturen snabbt känts kall och industriell.