Rummets värme sitter i ytskikten, medan det kalla dagsljuset från fönstren tillåts teckna skarpa skuggor över parketten. Genom att låta väggarnas senapston möta en vit bröstpanel styrs var blicken vilar. Det gör att tunga stoppmöbler kan dominera golvytan utan att rummet känns slutet.
En mörk kulör kräver sällan mer belysning för att fungera, utan snarare en stark ljushetskontrast i sin omedelbara närhet. I det här rummet utgör den vita bröstpanelen gränsen som hindrar väggarnas senapsgula yta från att äta upp golvet. Utan den skarpa vita linjen hade tonerna i väggar, fiskbensparkett och stolsben flutit ihop till en obestämbar massa.
Längs rummets inre vägg landar den bruna soffan tungt mot golvlisten, men dess visuella vikt bryts upp av textila tillägg. De mönstrade kuddarna och den rutiga pläden skär tvärs över tygets jämna yta. Denna mönstermix får blicken att stanna på textiliernas mönster istället för att bara registrera en mörk volym i ett skuggigt hörn.
För att lyfta sittgruppen från den varma mattan utnyttjas volym och geometri. Det ljusa soffbordet skapar en tom, slät yta som reflekterar fönsterljuset rakt upp i taket. Mittemot står fåtöljen vars rundade rygg fångar ljuset från fönstret och skapar en tydlig silhuett mot bakgrunden, vilket ger hela möbleringen ett definierat avslut mot rummets mitt.
Kategorier: fåtöljer, matstolar, soffor, soffbord, matbord, golvlampor, mattor