Det starka dagsljuset från fönsterväggen slår rakt in i rummet och tvingar fram långa skuggor som ger de annars släta ytorna ett tydligt djup. I en färgskala där väggar, textilier och möbler rör sig i exakt samma beige spektrum krävs taktila skillnader för att övergångarna inte ska bli obestämbara. Här agerar den stora texturerade golvytan ankarpunkt och hindrar de ljusa möblerna från att flyta fritt på parketten.
Det som skiljer två ytor av samma valör åt är ofta materialets förmåga att bryta ljuset. Den tjocka mattan slukar dagsljuset från de stora fönstren och skapar en matt bas som skär av de stoppade möblerna från det blankare ekgolvet. Utan den hade soffans och golvets toner flutit samman till en enda obruten yta.
Mot den geometriskt raka soffan ställs fåtöljens rundade rygg. Den slutna formen bryter den horisontella linjen som annars hade dominerat hela rummets nedre halva från träbordet till fönsterkarmen. Det ulliga fårskinnet adderar ytterligare en struktur som tvingar ögat att stanna upp framför de putsade väggarna.
Framför de takhängda gardinerna i fönsterpartiets högra del står ett stort fikonträd i en terrakottakruka. Det är inredningens tydligaste vertikala element och rummets enda riktigt mörka kulör bredvid den bruna fotpallen. Utan växtens djupgröna bladverk hade fönsterhörnet stannat i samma greige skala som väggen, och takhöjden hade saknat en tydlig mätpunkt.
Kategorier: fåtöljer, ottomans, soffor, sideboards, side tables, golvlampor, mattor