Snedtak och träpaneler i vardagsrummet — den låga möbleringen räddar rymden

Fönstrets asymmetriska placering i rummets vänstra hörn drar hela möbleringen mot ljuset och lämnar den inre väggen i visuell vila. Det som hindrar det tunga takets träpanel från att trycka ihop rymden är inredningens konsekvent låga profil. Genom att låta ett fåtal skarpa kulörer mötas över en neutral bas styrs blicken längs golvytan.

Det är modulsoffan som sätter rummets skala. Eftersom ryggstödet slutar långt under fönsterbrädan stannar volymerna nära marken, vilket låter det kalla dagsljuset från fönstret passera obrutet in mot rummets mitt och kasta skarpa skuggor under stengolvbordet.

När trägolv möter trämöbler krävs en tydlig ljushetskontrast för att delarna inte ska flyta ihop. Här skär mattan av golvplankornas riktning och bildar en blek ö som frilägger både det runda soffbordet och möblernas ben.

Mot fönstrets svala ljus står den ockragula fåtöljen som rummets enda varma utropstecken. Att färgen tillåts ta för sig beror på den stora krukväxten på motsatt sida; plantans mörkgröna bladmassa väger upp intensiteten och förhindrar att rummets högra halva tippar över visuellt.

Längs den inre väggen bryts den låga horisonten enbart av golvlampan. Dess ledade metallarm sträcker sig in över sittgruppen och ritar ett artificiellt tak strax ovanför sitthöjd, vilket sluter cirkeln och knyter ihop zonen trots avståndet över golvet.