Persikofärgade väggar i vardagsrummet — så maximeras rymden med svävande möbler

Det breda ljusinsläppet från fönsterväggen möter en konsekvent persikoton som värmer upp det annars strama och vinklade rummet. Genom att lyfta stora delar av möblemanget från golvet bevaras djupet, trots att ytorna är fyllda. Den kritvita takmålningen drar samtidigt en skarp gräns mot väggfärgen och hindrar den dominanta kulören från att sluta sig kring ytan.

En vidsträckt väggyta i en färgstark kulör riskerar att bli platt om blicken inte får fäste. Ett stort rum kräver en tydlig tyngdpunkt i slutet av en siktlinje för att möblerna på golvet ska förstås som en sammanhängande grupp. Den stora tavlan bryter av persikofärgen med sina mörkare bruna och röda fält, och fångar omedelbart in den högra sidan av rummet.

På golvet skapar mattan en avgränsad ö för umgänge, vars ljusa väv skiljer möblernas ben från de snarlika golvplankorna. Både fåtöljen och rottingsoffan är konstruerade med glesa spjälor. Den inramade luften i ryggstöden låter dagsljuset falla obrutet från fönstren hela vägen in till den mörka bokhyllan.

Fönsterväggens utformning dikterar flödet på den vänstra sidan. Genom att montera hängsoffan i rep frigörs all yta under den. Det obrutna golvet maximerar rummets djup och låter ljuset svepa fritt längs parketten utan att blockeras av solida möbelstommar.

I en inredning som domineras av bleka träslag och ljusa textilier behövs ett mörkare element för att skärpa kontrasten. Soffbordet introducerar en mörkbrun skiva mitt i den ljusa sittgruppen. Dess ovala form och blanka metallben bryter av mot rummets flätade naturmaterial och ger fysisk tyngd åt mitten av golvet.