Rummets stora fönsterparti silar ett mjukt dagsljus som dämpar kontrasten mellan de svala textilierna och de varma väggarna. Fikonträdet i hörnet sträcker sig mot taket och fyller tomrummet bredvid fönstret utan att stänga ute ljuset. Det är mötet mellan tyngd och sväva som håller ihop inredningen, där djupa trätoner fäster den ljusa sittgruppen mot golvet.
Det som hindrar ljusa, rundade möbler från att flyta ihop med ett ljust rum är en avvikande valör. Mitt framför den ljusblå soffan står soffbordet i mörkt trä som en mörk ankarpunkt. Bordets underrede består av organiska slingor som plockar upp soffans form, men den djupa brunsvarta ytan tvingar blicken nedåt och ger sittgruppen en botten.
Den mönstrade mattan fungerar som en brygga mellan rummets temperaturer. Dess grå och blå fält speglar sittmöblerna, medan de ljusare bårderna möter det varma trägolvet. Utan mattans övergång hade steget från de gula golvplankorna till det kalla blå tyget blivit för skarpt.
Till höger fångar den mörkblå fåtöljen upp dagsljuset från fönstret. Dess strama rygg och armstöd som går hela vägen ner till golvet skapar en skarp silhuett mot de tunna, vita gardinerna. Genom att placera rummets mörkaste textil just där ljuset är som starkast behåller möbeln sina detaljer i skuggorna utan att sluka rummets rymd.
Kategorier: fåtöljer, soffor, bokhyllor, soffbord, pendant lamps, mattor