Det skarpa släpljuset från det välvda fönstret skär diagonalt genom rummet och gör den tunga inredningen skulptural. Utan den krispigt vita golvlisten och takstuckaturen hade de dämpade väggarna stängt inne rymden helt. Samtidigt mjukar fönstrets sandfärgade gardiner upp den hårda arkitekturen och fångar upp strykande skuggor innan de når golvet.
En fristående sittgrupp på ett öppet golv behöver en visuell gräns för att inte upplevas som utspridd. Här drar den ljusa runda mattan en tydlig linje mellan transportsträcka och viloplats. Dess melerade textur plockar upp ekgolvets ljusaste toner och skapar en gemensam bas där möblerna förhåller sig till varandra i stället för till hela rummets volym.
Det inkommande solljuset träffar den voluminösa loungefåtöljen och lyfter fram den senapsgröna klädselns struktur. Skuggan som faller över fåtöljens baksida och högra flank ger pjäsen fysisk tyngd, men ljuset som bleker ovansidan hindrar den från att bli en dov klump mot golvet.
Det är den varma kulörtemperaturen i väggfärgen som tillåter de mörka träslagen att ta plats utan att rummet slår över och blir grottlikt. Den öppna bokhyllan saknar rygg och låter det gråbeige läsa igenom facken, en detalj som integrerar förvaringen i väggen i stället för att ställa den som en blockering framför den.
Medan fönstret står för det starka och riktade dagsljuset, balanserar den tända golvlampan mörkret på motsatt sida. Dess mjuka sken studsar mot den lutade tavlan och träffar fikusens stora blad, vilket bygger en lysande vägg på högerflanken och stänger inne siktlinjen runt läsplatsen.
Kategorier: fåtöljer, bokhyllor, side tables, golvlampor, mattor