Det skarpa solljuset från fönsterna i högerkanten ritar upp ett rutnät av långa skuggor som klär den annars kala golvytan. Trots den generösa takhöjden är inredningen medvetet nedtryckt, vilket flyttar hela rummets fokus till den nedre halvan. Genom att sedan lyfta den bredaste pjäsen från underlaget uppstår en rymd som hindrar det dova materialvalet från att bli för tungt.
I rummets mitt bryts tyngdlagen när hängsoffan drar två strama, vertikala rep hela vägen upp till taket. Att den vilar i luften lämnar trägolvet under den helt obrutet och skapar ett tomrum där fönstrens skuggor får löpa fritt. När en massiv form lyfts från marken förskjuts rummets proportioner — ögat uppfattar golvytan som betydligt större än om samma möbel hade haft markkontakt.
Sittgruppen bygger i övrigt på en extremt låg placering. Fåtöljen till vänster saknar helt ben och bygger sin rottingbas direkt på brädorna. För att möta den låga nivån krävs soffbordet vars grova, obearbetade trä nästan slukar sin egen höjd; om det bordet hade varit tjugo centimeter högre hade det blockerat flödet mellan sittplatserna och skurit av rummet på mitten.
Rummets ytor rör sig nästan uteslutande i ett jordigt, monokromt spann från gräddvitt tyg till brunt trä. Mellan de snarlika materialen fungerar den runda mattan som en visuell broms, vars form samlar in de utspridda möblerna till en sluten ö. Ute i den vänstra marginalen står den bredbladiga krukväxten och bryter färgskalan brutalt; dras den djupt gröna volymen bort faller hela rummet tillbaka i en platt, oavbruten sandfärgad massa.
Kategorier: utestolar, outdoor sofas, soffbord, golvlampor, mattor