Beige kalkväggar och ljusa träslag i sovrummet – så balanserar asymmetrin den stora ytan

När golv, väggar och textilier rör sig i samma dova färgskala riskerar rummet att flyta ihop till en platt yta. Här är det istället det skarpa sidoljuset från fönstret som ritar upp konturerna och låter skuggorna agera mönster. Genom att medvetet undvika symmetri kring sängen hålls ögat i rörelse över den breda väggen.

En asymmetrisk möblering kräver att en hög volym på ena sidan vägs upp av tom rymd på den andra för att inte tippa över. Till vänster bryter det höga olivträdet den horisontella linjen och kastar ett grenverk av skuggor över kalkfärgen, vilket fyller tomrummet utan att stänga in ytan.

Mitt på golvet står den klädda sängstommen nästan exakt ton i ton med väggen bakom. Att möbeln ändå framträder beror på ett skifte i valör — den släta ullmattan lägger ett ljust skikt under benen och skär av tyget från de mörkare träplankorna.

På sängens motsatta sida hålls inredningen låg. Nattduksbordet i trä stannar under madrassens kant och lämnar putsen ovanför fri. Detta låter blicken vandra vidare mot den fristående träbänken i hörnet, vars öppna konstruktion släpper igenom ljuset och bevarar golvytans sträckning ända fram till listen.