Rummets bruna monokrom hindras från att sluta sig helt tack vare fönstrens vita foder, som drar in dagsljuset och skapar en skarp visuell gräns utåt. Sittgruppen byggs uteslutande upp av ytor som sväljer ljus, där tygernas grova struktur och mattans råa fibrer håller reflektionerna till ett minimum. Det är de runda volymerna i luften och på golvet som tvingar isär de raka linjerna och låter rummet andas.
En stor, ljus volym mot ett mörkt tak sänker rummets upplevda tyngdpunkt utan att stjäla golvyta. Här fyller den runda papperslampan tomrummet ovanför sittgruppen. Dess tunna skärm fångar upp sidoljuset från fönstren och bildar en lysande punkt mot den dovt bruna väggfärgen, vilket hindrar rummets övre halva från att kännas tryckande.
Mellan väggen och golvet fungerar den ockragula soffan som en brygga i en ljusare valör. Dess knottriga yta skapar hundratals små skuggor över hela möbeln när ljuset faller in från sidan. De mönstrade kuddarna bygger vidare på denna matta bas; tygernas ränder och zick-zack-mönster stannar kvar på sina platser tack vare friktionen i soffans klädsel.
Massiva pjäser mitt i en mjuk sittgrupp skapar ett motstånd som tvingar blicken att stanna. Det tjocka soffbordet i ljust trä bryter tvärt av mot den fransade jutemattans platta rutnät. Bordets tyngd trycker rent fysiskt ner mattan mot plankgolvet och förankrar rummets mitt, samtidigt som den runda skivan gör att avståndet till soffans raka linjer hela tiden varierar.
Kategorier: soffor, matstolar, soffbord, matbord, pendant lamps, mattor