Beige panelväggar och svarta kontraster — så får caféet sina proportioner

Det låga dagsljuset gör väggarnas beigea lister till skarpa reliefer och lyfter den varma undertonen i kulören. För att rumsverkan inte ska flyta ihop helt, stramas ekgolvet upp med små punkter av mörkare nyanser. De svarta stolbenen under det höga mittbordet och den mörkgrå sittdynan längst in tvingar ner blicken och ger den stora volymen ett förankrat bottenplan.

I en storskalig och ljus miljö krävs en mörk volym med hög ljushetskontrast för att landa ögat i rummet. Längst till höger fungerar bäddsoffan som en sådan optisk tyngd med sin mörkgrå madrass. Togs den bort hade fåtöljernas bouclé, den flätade korgen vid fönstret och det jämna trägolvet smält ihop till ett oavbrutet beigetrunt fält.

Ovanför sittgruppen i mitten etablerar taklampan en egen zon i luften. Genom att armaturerna hänger lågt och är tända trots det starka solljuset, bygger de gyllene metallringarna ett artificiellt undertak för bordet inunder. Ljuset skiljer zonen från det skarpa dagsljuset vid fönstret och centrerar matplatsen i den vida golvytan.

Möblernas rundade uttryck är valda för att bryta väggpanelens stela geometri. På jutemattan agerar det cylinderformade loungebordet bromskloss när dess räfflade träbas fångar släpljuset och tecknar en tät vertikal randighet. Strax intill fönstret sträcker sig en hög krukväxt upp ur sin flätade korg, och låter bladverket sudda ut fönsternischens skarpa kant.