Mörkt trägolv och ljusa väggar i vardagsrummet — så bryter mjuka volymer arkitekturens linjer

Rummets symmetri domineras av de tre höga fönstren och golvets strikta mönster. Ovanför tynger det obearbetade betongtaket ner rymden och ger den annars varma paletten ett rått motstånd. Genom att samla möbler med rundade hörn mitt på golvet skapas en formkontrast som hindrar inredningen från att bli lika kantig som rummet självt.

Det som löser upp en strikt rutnätskomposition är sällan fler textilier, utan en ensam, mjuk volym. Här ställs den rundade soffan mot fönstrens vertikala spröjs och golvbrädornas skarpa vinklar. Eftersom ryggen svänger inåt leds ögat runt möbeln i stället för att stanna vid ett hörn.

Ett mörkt trägolv drar lätt till sig rummets visuella tyngd och får ljusa möbler att se ut som att de svävar. Den mönstrade mattan fäster sittgruppen vid plankorna genom sin mellanliggande valör — mörk nog att ankra, ljus nog att bära tyget. Utan dess dämpade yta hade snittet mellan det gräddvita materialet och den mörkbruna parketten blivit för hårt.

I högra delen av rummet balanserar den rosa fåtöljen upp träskåpets massa på motsatt sida. Kulören fångar upp de blekta tonerna från mattan och koncentrerar dem till en mättad yta bredvid fönstret. Strax bakom står en hög fikus i lerkruka vars bladverk bryter det inkommande ljuset, vilket hindrar hörnet från att enbart bestå av platta väggytor.