Gråbruna väggar i vardagsrummet — så skapas gränser i en enhetlig färgskala

Att inreda i en obruten färgskala från golv till tak kräver ytor som bryter ljuset. Här silas dagsljuset genom takhängda, skira gardiner, vilket gör att skuggorna från fönstret tvättas ur och landar mjukt över träplankorna. Samtidigt är det möblernas asymmetriska placering och skarpa snitt som hindrar den låga inredningen från att flyta ut.

Golvlampans svarta skärm är inredningens enda mörka föremål ovanför golvnivån. Dess strama siluett drar blicken uppåt och förflyttar fokus från den horisontella linje som de övriga möblerna ritar upp. Genom att ljuskällan dessutom är tänd tecknar den en liten cirkel av varmt sken på den bakomliggande väggen, vilket tydliggör avståndet mellan objekt och yta.

Sittgruppen domineras av kurvor, men stramas upp av materialen. Soffans matta tyg bryts av mot läderfåtöljens synliga sömmar och smala metallstativ. Mellan dem står soffbordets massiva träben, som lånar lädrets varma ton men ritar upp en slät och bastant volym mot golvet.

När stora ytor delar samma valör krävs strukturer som fångar ljuset för att de inte ska flyta ihop. Här drar den mönstrade mattan en gräns mot trägolvet, inte genom en avvikande färg, utan genom sin relief. Mönstrets upphöjningar och mattans fransar kastar korta skuggor i dagsljuset, vilket får textilens yta att framträda i stället för att sjunka in i underlaget.

I rummets ytterkanter står stora krukväxter direkt på golvet. Deras djupt gröna bladverk är inredningens enda avvikande färgton, och det är de som förankrar rummet: täcks bladen över faller den tonade skalan plötsligt platt, eftersom betraktarens öga förlorar sin enda svala referenspunkt.