Ljusa träslag och mönstrad greige i hemmakontoret — så överbryggas den smala ytan

Ett långsmalt rum med funktioner på båda sidor kräver en sammanhållande botten för att inte upplevas som en korridor. Här löser den stora golvytan uppdelningen genom att sträcka sig under både arbetsplats och viloyta. Ljuset från fönsterväggen silas genom beiga textilier och sätter en varm grundton mot rummets svalare material.

När möbler och golv rör sig i samma materialpalett krävs en avvikande valör för att benen inte ska försvinna ner i golvplankorna. I det här rummet bryter den mönstrade mattan av träflödet. Dess småskaliga väv och grå botten gör att både skrivbordets och sittmöblernas underreden tecknar sig tydligt mot underlaget, samtidigt som den fysiskt binder ihop rummets högra och vänstra sida.

Längs den högra väggen håller den låga dagbädden rymden fri. Genom att ryggstödet saknas blockeras inte ljuset från fönstret, och skuggorna från den djupa nischen tillåts falla obrutna in över sitsen. Den slarvigt draperade pläden över fotändan luckrar upp stommens annars strama och rätvinkliga profil.

Dagsljuset utifrån är vitt och platt, men bromsas innan det fyller rummet. Golvets långa gardiner täcker utkanterna och filtrerar skuggorna så att den skarpa övergången mellan vägg och glas mjuknar. Som motvikt till det svala släpljuset står den tända golvlampan i det vänstra hörnet och värmer upp tygvecken bakom, vilket ger arbetsplatsen en varm punkt i skuggan.