Ljuset flödar in från två motsatta håll och raderar ut de flesta riktade skuggor över golvytan. När ett rum saknar tydlig ljusriktning krävs en visuell tyngd som drar ner blicken, annars riskerar de ljusa möblerna att sväva fritt. Här ställs varma träslag mot en dov och avvikande mönsterbild i golvhöjd, vilket skapar en botten som förankrar helheten mot väggarnas rymd.
Trämöbler på ett trägolv kräver ofta en hög ljushetskontrast för att inte flyta samman till en formlös yta. I det här rummet skjuter den mönstrade mattan in sin vinröda och blå tyngd mellan möbelbenen och ekplankorna. Utan denna mörka botten hade både sittgruppen och bordet i mitten tappat sin skärpa och visuellt ätits upp av golvet.
Det dubbla ljusinsläppet skapar en stark symmetri, men den bakre väggen är medvetet obalanserad. Den stora abstrakta tavlan drar rummets tyngdpunkt kraftigt åt höger. Som motvikt på den vänstra sidan står trädet, vars mörka bladverk bryter den strama vertikala linjen från fönstrets foder och fyller ut tomrummet högre upp mot den låga taklisten.
Framför den släta väggen möter hörnsoffan mattan med en bastant stomme av tjocka trästavar. För att undvika att rummets alla snarlika materialval slår ut varandra fungerar den höga byrån som ett avbrott. Dess skiftande och ljusa lådfronter plockar upp tavlans vita partier, vilket frikopplar möbeln från golvets dominanta ton och låter den agera brygga mellan rummets beiga och bruna skikt.
Kategorier: utestolar, ottomans, soffor, byråar, soffbord, golvlampor, dörrmattor