Hösttoner och ljusa väggar i vardagsrummet — så förankras rummet mot golvet

De skira gardinerna är stramt tillbakadragna mot fönsterfodren för att filtrera inkommande ljus i en varm ton utan att minska ljusinsläppet. Den stora väggytan lämnas medvetet slät och avskalad. Detta tvingar i sin tur den fristående inredningen att ensam bära hela ansvaret för rummets visuella tyngd och struktur.

En övergång mellan låga sittmöbler och en hög, obrutet ljus vägg kräver en brygga för att inte kännas tom. Här fyller fiolfikusträdet i hörnet exakt den funktionen genom att sträcka sig upp mot taket och dra med sig blicken. Det är den enda tydliga vertikala formen i rummet som bryter av den horisontella linjen från fönsterbräda och bänk.

Den ljusa soffan smälter medvetet samman med den benvita väggen bakom för att hålla rymden öppen. För att sittgruppen inte ska förlora sin definition mot allt det ljusa krävs en stark ljushetskontrast, vilket etableras genom fåtöljen. Dess mörkt bruna yta binder samman soffans lösa kuddar med golvets varma trätoner och skapar ett hörn som drar ner tyngdpunkten i hela rummet.

Mitt på golvet bryts de varma nyanserna skarpt av en kallare, mönstrad yta. Genom att placera det skulpturala soffbordet på den gröna mattan isoleras bordets ljusa form från de snarlika golvplankorna. Mattans utbredning ramar in zonen underifrån, och dess gröna inslag bildar en botten som får bordets röda dekorationer att kliva fram ur bilden.