Mullvadsgrå väggpaneler i vardagsrummet — geometrin som lyfter den bruna inredningen

Det skarpa dagsljuset från fönstren drar fram detaljerna i de strukturerade väggpanelerna och ger rummet en strikt inramning. För att möblerna inte ska försvinna mot den mönstrade golvytan krävs tydliga avbrott. Genom att placera stela geometriska former och varma reflexer mellan de mjuka textilierna hålls sittgruppen isär från underlaget.

Den mörkbruna mattan lägger en tung och texturerad botten för hela sittgruppen. Ovanför den lyfter den tjocka guldförsedda tavelramen upp rummets varma toner på väggen och hindrar den dova kulören från att bli för platt. Utan den hängande tavlan hade den höga panelväggen blivit för dominerande i förhållande till de låga möblerna.

En sittgrupp i dova kulörer kräver ofta en hög ljushetskontrast i mitten för att möblerna inte ska flyta ihop med golvet. Här fungerar det kubiska stenbordet som den kilen. Dess ljusa yta separerar den vita soffan från den bruna träsoffan och tvingar ögat att stanna upp innan det når mattans mörka rutor.

I hörnet mellan fönstret och väggen står den klotformade golvlampan tänd mitt på dagen. Placeringen gör att de reflekterande kuporna både fångar upp det inkommande dagsljuset från vänster och kastar ett eget bärnstensfärgat sken mot väggpanelen bakom. Det dubbla ljuset löser upp skuggorna i rummets utkant och binder samman fönstrets raka linjer med inredningens runda former.