Rummet bygger på en strikt färgskala där väggar, textilier och stoppmöbler flyter ihop. Genom att gardinerna delar väggarnas exakta kulör suddas rummets hörn ut, vilket låter ljuset från fönsterpartierna löpa fritt. Det som hindrar inredningen från att bli tyngdlös är de mörka ytorna som tvingar ner blicken mot trägolvet.
Ett rum med låg ljushetskontrast behöver en mörk, central tyngdpunkt för att inte bli visuellt otydligt. Här agerar de bruna soffborden sänke mitt i rummet. Deras mörka och slutna volymer bryter av mot de i övrigt mjuka ytorna och stoppar ögat från att glida förbi sittgruppen.
Mellan borden och plankorna ligger den mönstrade mattan. Dess diagonala upphöjningar kastar långa skuggor i det starka släpljuset från fönstren, men framför allt isolerar den bordens mörka ton från golvets rödare värme.
Eftersom den ljusa soffan exakt matchar väggen bakom smälter dess ryggstöd in i bakgrunden. Möbeln får sina faktiska konturer genom den grovstickade pläden och de rostfärgade kuddarna, vars avvikande textur och mörkare nyans ritar ut sittplatsens gränser i det annars monokroma rummet.
Kategorier: planters, matstolar, soffor, soffbord, matbord, golvlampor, mattor