Salviagröna väggar i vardagsrummet — så hanteras ljusinsläpp med olika textilier

Rummet skärs på diagonalen av ett skarpt sidoljus som kastar långa skuggor över det varma trägolvet. Den strikta tavelväggen till vänster stramar upp inredningen och ger den låga bänken en fast förankring mot väggen. När fönster och dörrar bryter upp tre av rummets ytor faller ansvaret på gardinerna och möblernas placering att hindra rymden från att flyta ut.

De mörkgrå gardinerna till vänster bygger en skarp ljushetskontrast mot den ljust salviagröna väggen. Ett mörkt tyg mot en ljus yta fungerar som en grafisk ram som drar blicken till rummets ytterkant, snarare än att försöka dölja den. Här markerar tygets svärta fönstrets exakta gräns och hindrar det inkommande ljuset från att helt tvätta ur hörnet.

Vid dubbeldörrarna i mitten förändras textiliens uppgift. Här silar det ljusa tyget det starka solljuset utifrån och låter det i stället falla mjukt över den mönstrade mattan och fram mot den blåa soffan. Genom att takskenan är monterad kloss mot innertaket lyfts rumshöjden visuellt, och dörrarnas proportioner förlängs oavbrutet hela vägen ner till trätiljorna.

De varmbruna gardinerna på den högra väggen fångar upp färgerna från det låga bordet och den fristående fåtöljen. För att de tre olika textilvalen inte ska skära av väggarna från varandra fungerar den stora golvväxten i hörnet som en sammanbindande volym. Togs växten bort skulle övergången mellan den tunga mörkgråa upphängningen och de skira mittdörrarna bli en kal, naken vinkel som klyver rummets bakkant.