Studiolägenhet med mörkgrå rumsavdelare — så förankras eken och ljuset

Rymden i en öppen planlösning slukar lätt inredningens proportioner om golvet lämnas obrutet från vägg till fönster. Ett skarpt, mörkt avbrott mitt i rummet skapar stängda zoner utan att stjäla fysiska kvadratmeter. När avskärmningen bär den tyngsta valören förskjuts också takbjälkarnas roll, från att vara en distanserad konstruktion till att bli en varm och närvarande inramning.

En stor yta i genomgående ljusa material kräver en kraftig ljushetskontrast för att inredningen inte ska flyta ihop. Här skär de mörkgrå gardinerna av rummet på mitten och sätter just den gränsen. Den djupa kulören stannar dagsljuset från det bortre fönstret och tvingar den ljusa sängen att träda fram tydligare mot den skuggade bakgrunden.

Upphängningen underkastar sig arkitekturen för att bevara känslan av rymd. Stången är monterad tvärs över rummet men placerad i underkant av takbjälkarna. Eftersom tyget inte når hela vägen upp löper luften fritt ovanför draperiet, vilket låter ekgolvet brytas av medan trätaket förblir en sammanbindande yta över båda rummen.

I en interiör som styrs av räta vinklar, tunga ramar och symmetriska sängbord blir de oplanerade föremålens placering avgörande. En trave böcker vilar direkt på golvet nedanför det ena nattduksbordet och drar ner tyngdpunkten. Togs den stapeln bort hade sovdelens strikta linjer blivit styva bredvid sittgruppens mer vinklade fåtöljer.