Rummets bleka bas tillåter fåtöljernas ramar att verka som skarpa grafiska linjer snarare än tunga block. Det sneda dagsljuset från fönstren fyller den stora bakväggen och gör ytterligare väggkonst överflödig. Trots att möblerna tar upp nästan hela mattans yta bevaras rymden genom att hela sittgruppen stannar under midjehöjd.
Ljushetskontrast styr ögats riktning i en annars sammanhållen färgskala. Här är det träramarna på fåtöljerna som omedelbart drar blicken till sig. Deras mörka struktur skär skarpt mot det ljusa golvet och mattan, vilket ger rummets högra sida den visuella tyngd som krävs för att svara mot soffans stora volym på motsatt sida.
Hörnsoffan etablerar en obruten, låg horisontal som sträcker sig över nästan hela långväggen. Fiolfikusen i det vänstra hörnet bryter denna linje och drar upp blicken mot taket. Växtens stam och mörka bladverk fyller ut hörnvolymen och förankrar den breda sittmöbeln i rummets faktiska takhöjd.
Raka snitt och släta ytor dominerar sittgruppens yttre gränser. Det som bryter geometrin är sittpuffen i förgrunden. Dess cylindriska form och oregelbundna mönsterbild luckrar upp den strikta uppställningen av fyrkantiga möbler och adderar en organisk rörelse i vinkeln mellan soffan och det öppna golvet.
Kategorier: fåtöljer, modular sofas, ottomans