Rummets riktning styrs helt av det fasta rutnät som väggarnas spegelpaneler ritar upp. Mot denna strama inramning får de placerade möblerna tillföra mjuka radier och avvikande riktningar. Den tunga oljemålningen till vänster bryter medvetet den klassiska symmetrin och tvingar ögat att stanna på ena väggen i stället för att glida direkt mot fönstret.
Strikta rutnät i arkitekturen kräver möbler med avvikande form för att rummet inte ska låsa sig. Här bryter den randiga soffan väggarnas statiska geometri. Dess vertikala mönster plockar upp panelernas riktning, men den svängda ryggen och de avrundade armstöden mjukar upp mötet mot det grått målade träet.
Det som räddar en mörk möbel från att sväljas av skuggorna är dess ljushetskontrast mot underlaget. Det mörka soffbordet skär skarpt mot den ljusa mattan, vars yta fångar in dagsljuset från fönstret. På exakt samma sätt fungerar de staplade böckerna uppe på bordsskivan — deras vita ryggar stannar blicken och skapar en nödvändig nivåskillnad.
Möbleringen utnyttjar fönstrets motljus för att markera tyngd i rummets yttre hörn. Den gulbruna fotpallen skjuter in en varm, bränd ton mot den svala gråskalan. Genom att placeras lågt och fristående till höger skapar den jämvikt mot det höga vitrinskåpet som reser sig i skuggan på motsatt sida.
Kategorier: ottomans, soffor, skåp, soffbord, golvlampor, mattor