Rummets färgskala av ljust linne och blek rosa kräver en skarp kontrast för att inte upplevas formlös. Solljuset från de två fönstren kastar raka diagonaler över golvet och bryter därmed upp den runda mattans mönster. Genom att dra ut möblerna från väggarna och samla dem runt en mittpunkt får ytan ta plats utan att eka tomt.
Stora rum med ljusa, låga sittmöbler behöver ett vertikalt ankare för att inte tappa sin rumsverkan. Här är det vitrinskåpet i mörkt trä som gör det arbetet. Den massiva pjäsen mot den beige väggen sätter gränsen för djupet, vilket låter de andra möblerna sväva ute på golvet utan att se vilsna ut.
Den runda mattan samlar de spridda sittplatserna och skär av fiskbensparkettens strikta linjer. För att undvika att den låga soffan smälter ihop med tyget under den, lyfter ramens tunna stålben upp den ljusa volymen och släpper in skuggor mellan materialen.
Till höger skapas en fristående station genom mötet mellan strukturer och släta ytor. Traven av böcker på fotpallen binder ihop golvets varma ek med det krusiga håret i fårskinnsfåtöljen. Bakom gruppen reser sig den vita golvlampan, vars oregelbundna fot upprepar den ljusa soffans tyngd men sluts av med en rak och stram tygskärm.
Kategorier: fåtöljer, soffor, skåp, soffbord, golvlampor, mattor