Salviagröna väggar i vardagsrummet — så balanseras rummets färgstarka tyngdpunkt

Ett stort rum med en stark väggkulör kräver en lika tydlig motvikt på golvet för att inte bli topptungt. I det här vardagsrummet hämtar ljuset sin riktning från de tre fönstren, men det är golvets geometri som håller ihop möbelgrupperna. Genom att placera den höga krukväxten i det inre hörnet hindras blicken från att vandra ut genom glaset och styrs istället tillbaka in mot rummets mitt.

Det som skiljer en möbelgrupp från underlaget den står på är ofta en fråga om ljushetskontrast snarare än färg. Här skär mattan av den ljusa mittsektionens möbelben från den mörkare parketten. Den ljusa ytan samlar den centrala gruppen till en isolerad ö, vilket gör att golvets rutmönster tillåts fortsätta obrutet hela vägen fram till golvlisterna.

Rummets fönster släpper in ett jämnt och svalt dagsljus som dämpar väggarnas gröna nyans. Mot detta kalla ljus står den senapsgula bäddsoffan placerad som rummets enda varma utropstecken. Ovanför den fångar de två abstrakta tavlorna upp tygets varma ton och förlänger färgfältet uppåt på väggen, vilket hindrar soffan från att kännas låg och isolerad i rummets ena hörn.

Framför det mittersta fönstret hänger taklampan långt ner över det ovala bordet. Att den släpps ner så djupt skapar ett visuellt innertak för just den inre sittgruppen. Om ljuskällan istället hade monterats dikt an mot de grova takrören, hade volymen svalt den låga möbleringen och fått sofforna att framstå som utslängda på golvet.