Rostrött vardagsrum och blå blockfärg — så medlar träslagen mellan kontrasterna

Den breda vita takkonstruktionen trycker ner rymden och tvingar blicken att stanna i den intensiva väggfärgen. För att rummet inte ska tippa över i enbart varma toner krävs en lika stark, kall yta som spjärnar emot. Det är de många trämöblerna som tillåter de två dominerande kulörerna att mötas i mitten utan att krocka.

Den blå soffan skär rakt igenom den roströda basen. En *komplementfärg* placerad direkt mot sin motsats riskerar att få gränslandet mellan ytorna att flimra. Här dämpas den effekten av att soffans ram ritar en bred, mörkbrun linje av trä som isolerar tyget från väggen.

Framför soffan bryter det ljusa soffbordet av mot den tjocka, sandfärgade mattan. Dess underrede med korsande ben låter ekparkettens riktning fortsätta synas hela vägen under sittgruppen. Hade bordet haft en solid bas hade golvytan i mitten av rummet släckts ner och läst som en tung, odekorerad platta.

Rummets höjd och det massiva ljusinsläppet från tre håll gör att den övre volymen lätt tappar kontakt med golvet. Taklampan består av ett kluster vita kupor som sänks ner långt under fönstrens överkant. Ett ljust föremål som pendlas ner över rummets mitt fäster den tomma rymden vid inredningen och hindrar takytan från att visuellt separera från golvet.