Den djupblå väggen tvingar fram en stark ljushetskontrast mot fönsterväggens dagsljus och golvets ljusa ek. För att träslagen inte ska flyta ihop i en enda solid massa krävs material som släpper igenom rummet. Här axlar glasskivan och vitrinskåpets fronter det ansvaret genom att visa upp ytorna bakom möblerna.
Ett stort bord i massivt material stänger ofta ytan mellan stolar och golv, vilket krymper rummets gångytor visuellt. Här vilar glasbordet på ett glest träkors. Genom att skivan är transparent skyms aldrig mattan, vilket låter golvytan fortsätta obruten från tegelväggen till fönstret.
Mot den kalla och släta väggen står ekens varma toner för rummets visuella tyngd. Matstolarna med sina rundade träryggar är glesa nog att väggfärgen läser igenom dem. Detta upprepas i vitrinskåpet till vänster, vars fyllda hyllplan svävar mot blå bakgrund i stället för att blockera den.
Det som räddar den massiva mörka ytan från att sluka dagsljuset är gruppen med tavlor mitt i rummet. De fyra dukarna plockar upp tegelväggens brända orange toner och klätterväxtens grönska, och flyttar in färgerna centralt. Ljuset från fönstret träffar färgfälten och ger rummet en reflekterande mittpunkt där väggen annars dragit sig tillbaka i skugga.
Kategorier: matstolar, skåp, soffbord, golvlampor, mattor