En intensiv väggkulör kräver att inredningen antingen möter upp i samma styrka eller tar ett medvetet kliv tillbaka. Här agerar den svala, grå snickeriväggen till höger visuell broms och hindrar de aprikosfärgade ytorna från att ta över rymden helt. Genom att samla de skarpaste pigmenten i enskilda, flyttbara objekt tillåts den stora sittgruppen förbli lågmäld.
Ett färgstarkt motiv på en enfärgad vägg isoleras lätt från rummet om dess pigment inte upprepas i inredningen. Den stora tavlan ovanför soffan bär vardagsrummets samlade intensitet, men det är den slarvigt kastade pläden på fåtöljen som förankrar verket. Plädens orange och djupblå garner drar ner tavlans palett på golvnivå och gör att konsten läses som en del av möblemanget snarare än en separat utställning.
Framför den varma väggen står den beigea tresitssoffan stram och sluten. Den tillför ingen ny färg, utan fungerar som en optisk tyngd i det ljusa rummet. Det som separerar den från den gråmelerade mattan är inte en avvikande kulör, utan en liten skillnad i valör samt den mörka skugglinjen under möbelns låga sockel. Det runda soffbordet i ek bryter därefter de raka linjerna med sin cirkulära skiva och sitt asymmetriska underrede, vilket tvingar blicken att sakta in över golvytan.
Materialens skiftande ytor räddar sittgruppen från att smälta samman till en enda form. Loungefåtöljen till vänster och dess ljusare motsvarighet till höger ställer strukturerad ull mot soffans släta tyg. Fåtöljernas fluffiga klädsel fångar dagsljuset från fönstret och bygger en skrovlig relief i skuggorna, vilket ger ett djup som den plana väggen saknar. Tillsammans med golvlampan i svarvat trä ställer de rundade, taktila pjäser i ett annars rätlinjigt ramverk.
Kategorier: fåtöljer, lounge chairs, soffor, soffbord, golvlampor