Rummets väggfärg och trägolv ligger så nära varandra i temperatur att de riskerar att smälta samman till en otydlig massa. Att rummets volym ändå känns distinkt beror på den krispigt vita golvlisten som drar ett skarpt streck mellan det vertikala och det horisontella. Utan denna grafiska gräns hade det naturliga ljuset från höger tvättat ur övergången helt.
Samma material på möbler och golv kräver en brytande yta underifrån för att silhuetterna ska framträda. Här är det den mönstrade mattan som utför det arbetet åt matplatsen. Dess geometriska fält i grått och rostrött ritar upp en sluten bas i rummet och ger benen på trästolarna en avvikande botten att landa mot. Träets rundade kurvor framhävs mot luggen istället för att suddas ut mot plankorna.
Den kvadratiska tavlan mitt på väggen bär rummets tyngsta visuella ankare. Rummets dominanta ytor går uteslutande i varma toner av persika, ek och terrakotta. Genom att införa djupa fält av marinblått i dukens motiv introduceras en *komplementfärg* som drar fram väggarnas värme, vilket hindrar inredningen från att upplevas som platt och entonig.
Ljuset från fönstret till höger skapar ett mjukt släpljus över den ovala bordsskivan och kastar underredets skugga snett ned mot mattans vänstra kant. För att balansera ljusinsläppets tyngd står golvlampan placerad i det motsatta hörnet. Dess blanka metallfot fångar upp dagsljuset tvärs över rummet och skapar en reflekterande punkt som lyfter fram den annars skuggade ytan.
Kategorier: matstolar, soffbord, golvlampor, mattor