Det skarpa sidoljuset från vänster skapar ett tydligt skuggspel över golvet och ritar upp fönstrets former tvärs över rummet. Utan trädets och krukväxternas organiska bladverk mot de släta väggarna hade den tydliga geometrin i bildens mitt känts stel. Genom att dra ut möblerna en bit från fönsterbrädan tillåts skuggorna falla fritt bakom ryggstödet, vilket skapar ett fysiskt avstånd som färgerna ensamma inte kan bygga.
Det som får stora, solida möbler att upplevas nättare är ofta en svag ljushetskontrast mot underlaget.
När den gröna soffan placeras på en matta i nästan exakt samma register försvinner den skarpa gränslinjen mellan möbel och golv. Den randiga mattan plockar upp stoppmöbelns tunga kulör men bryter genast upp den med sina ljusa bårder, vilket hindrar hela ytan från att bli ett enda mörkt block.
I mitten av denna strama uppställning står det asymmetriska soffbordet som en visuell brytpunkt. Dess organiska skiva mjukar upp rutnätet från mattans ränder och tavelramarna. Det starka dagsljuset träffar basens trälameller från sidan och kastar en massiv skugga åt höger, vilket förankrar den ljust beiga skivan ordentligt mot golvet.
Längst in mot den bortre väggen står den tända golvlampan placerad i hörnet, trots det breda dagsljuset. Tillsammans med den ljusa fåtöljen bygger den en optisk motvikt till ljusinsläppet. De två vita volymerna drar blicken tvärs över rummet och förhindrar att rummets tyngdpunkt tippar ut genom fönstret.
Kategorier: utebord, fåtöljer, soffor, golvlampor, mattor