Greige väggar i öppen matplats och vardagsrum — mörka siluetter bryter det monokroma

Takbjälkarna och väggarna delar exakt samma dova mullvadskulör, vilket raderar gränsen mellan vägg och tak och låter rummets volym tala. För att inredningen inte ska försvinna i det enfärgade skalet krävs punkter av hög svärta som förankrar möblerna mot det släta golvet. Det är rummets runda former, snarare än skarpa hörn, som lyckas skilja zonerna åt utan att störa sikten.

För att en ljus möbel inte ska tappa markfäste mot ett svalt och hårt golv krävs ett mellanled med avvikande ljushetskontrast. Här gör den textila mattan exakt det arbetet. Den isolerar det runda matbordet från betongens grå yta och hindrar det ljusa träet från att kylas ner av golvets nyans.

Runt bordet står de mörka matstolarna som hela planlösningens tydligaste ankare. Den djupt brunsvarta tonen skär igenom den i övrigt beigea paletten och hindrar rummet från att bli platt. Eftersom stolsryggarna lämnar sidorna öppna släpper de obehindrat igenom dagsljuset från fönstren, vilket gör att trämöblerna tecknar sig grafiskt mot ljuset snarare än att kännas tunga.

Arkitekturen präglas av en massiv horisontell linjering genom takbjälkarna. Detta balanseras av de takhängda gardinerna som tvingar blicken uppåt och mjukar upp fönstrens mörka karmar. Samma vertikala funktion fyller den höga golvlampan intill soffan — dess veckade skärm reser sig som en pelare bredvid den låga sittgruppen, samtidigt som de mörkgröna golvväxterna fångar upp stolarnas svärta och ställer den mot väggen.