Dagsljuset från vänster silas genom tunna gardiner och skapar ett mjukt släpljus som tillåter de mörka ytorna att sluka skuggorna. Utan de svala färgfälten på väggen hade övergången mellan det nästan svarta golvet och de bleka träslagen blivit för abrupt. Nu tvingas rummets raka linjer i stället att underordna sig möblemangets runda och skulpturala former.
Ljushetskontrasten mellan golv och möbel avgör om en möbelgrupp framträder eller försvinner i rummet. Det mörka brädgolvet hotar att svälja allt som ställs på det, men den ljusa mattan fungerar som en isolerande plattform. Dess matta lugg fångar upp fönsterljuset och frilägger träbenen så att de tecknar sig skarpt mot underlaget.
Tavelväggens turkosa och guldiga fält bryter rummets dova färgskala och drar blicken uppåt. Målningarna sätter en kallare, skarp ton som hindrar rummet från att bli helt monokromt, och låter matbordet agera visuell mittpunkt. Dess korsande underrede får ta plats just för att väggarna bakom backar undan i mörkret.
Mot väggarnas fyrkantiga ramar skapas en spänning genom runda silhuetter. Karmstolarna omsluter bordskivan med sina tjocka, stoppade ryggar och repeterar den mjuka bågen hos golvlampan som lutar in över gruppen. Tillsammans luckrar de upp rummets strikta arkitektur utan att blanda in fler material.
Kategorier: clocks, fåtöljer, soffbord, golvlampor, mattor