Ett stort rum med ljusinsläpp från flera håll tenderar att flyta ut om möblerna inte tilldelas tydliga zoner. Den djupa fönsternischen i bakgrunden utnyttjar arkitekturen för att separera matplatsen från sittgruppen, helt utan skiljeväggar. I förgrunden är det i stället tunga möbelkroppar och markerade kontraster som tvingar ner tyngdpunkten mot golvet.
En vidsträckt golvyta kräver en ram för att möblerna inte ska upplevas sväva fritt i rummet. Här ligger den mönstrade mattan som en visuell basplatta under möblemanget. Dess mörka, markerade kant fångar upp volymen från den gröna soffan och stänger in gruppen mot den annars ljusa fiskbensparketten.
Över soffan hänger en färgstark tavla som ensam bär vänstra väggens tyngd. Utan dess mörka partier hade den massiva soffkroppen slukat all uppmärksamhet och fått rummets balans att tippa. Tavlan trycker tillbaka, möter växternas grönska och drar samtidigt blicken uppåt mot fönstret ovanför.
Träslag i samma kulör riskerar ofta att sudda ut varandra. Det kvadratiska soffbordet har nästan exakt samma värme som parketten under det, men räddas av mattans ljusa mittparti — det uppstår en *ljushetskontrast* som skär av bordets underrede från plankorna och ger den tunga möbeln tydliga konturer.
Takhöjden och det inbyggda takvalvet ställer krav på belysningens proportioner. Här fyller taklampan tomrummet uppåt, men eftersom dess träskivor är tunna och monterade med mellanrum stänger armaturen varken ute dagsljuset från burspråket eller skymmer rummets djup.
Kategorier: matstolar, lounge chairs, soffor, soffbord, matbord, pendant lamps, mattor