Ett mörkt trägolv slukar lätt möbler i bruna och gröna toner om de ställs direkt mot träslingorna. I det här rummet är det inte väggarna som dikterar proportionerna, utan den avgränsade ytan på golvet som bryter rummets riktning. Trädetaljerna och lädret tillåts dra åt det varma hållet just för att de hålls på avstånd från den svala färgen runtomkring.
En storskalig möbel som delar kulör med rummets ytskikt riskerar att försvinna om den inte får en avvikande bas att stå på. Här löser mattan det problemet genom att införa rummets högsta ljushetskontrast precis under bordet. Dess bleka mittfält fungerar som en passepartout som skär av parkettens bruna mönster och låter hela sittgruppen framträda obrutet.
Att den låga soffan bär nästan exakt samma dova gröna nyans som väggen bakom hade i en annan möblering förminskat pjäsen. Eftersom den stannar nära golvet och vilar helt på den ljusa textilen händer det motsatta: väggen förvandlas till en slät kuliss och soffan läses i stället som en tydlig volym. Färgsläktskapet fångas i stället upp av tavlan till vänster, vars gröna fält bryter den strama vertikala linjen från fönstret.
När tunga pjäser trycker sig mot golvet uppstår ofta ett outnyttjat tomrum i ögonhöjd. Taklampan fyller ut luften mellan soffans rygg och taket genom sin bredd, långt innan den tänds. Dess runda skivor upprepar soffans mjuka avslut, och det blonda träet skapar en optisk motvikt till det gråa, vinkelräta vitrinskåpet i det motsatta hörnet.
Kategorier: soffor, ottomans, skåp, soffbord, pendant lamps, mattor