Ett rum där både väggar och möbler drar åt samma gröna nyans kräver ett tungt fundament för att inte flyta ihop. Här bär det mörka fiskbensmönstrade golvet upp färgskalan och tvingar ner tyngdpunkten. Ljuset från det centrerade fönstret skapar dova skuggor i hörnen, vilket låter tavelramarnas guld framträda skarpare mot väggen.
Den svängda soffan sätter tonen för rummets mitt med sin asymmetriska rygg och sittdyna utan skarvar. Rundade möbler behöver raka linjer intill sig för att inte rummet ska tappa fästet. Här bryts det mjuka av den mörkbruna fotpallen och vitrinskåpets raka silhuett, vilket ger ögat fasta punkter att landa på bland allt det böjda.
Mot det varma trägolvet riskerar de tunga, dova möblerna att smälta in i varandra. Det som drar gränsen är den mönstrade mattans ljusa mittparti. Genom att lägga en ljusare valör under soffbordet lyfts hela sittgruppen från golvet, och mattans mörkare ytterkant fungerar som en ram runt arrangemanget.
Fönstret agerar ensam ljuskälla och kastar långa skuggor över parketten i riktning mot betraktaren. Framför ljusinsläppet hänger taklampan mörk. Dess överlappande geometriska skivor fångar dagsljuset i sina ytterkanter och bygger en skulptur av silhuetter i rummets övre del, utan att skymma fönsterbågarna bakom.
Kategorier: soffor, ottomans, skåp, soffbord, pendant lamps, mattor