Det som får ett rum med stora, färgade volymer att ändå förbli luftigt är bristen på småmönster. Ljuset från de höga fönstren silas genom tunna gardiner och raderar ut skarpa skuggor på det blanka ekgolvet. Genom att samla de starkaste pigmenten i väggarnas konst kan möblerna agera lugna och enhetliga block i rummets mitt.
När en stor möbel och ytan under den delar kulör smälter de ihop till en sammanhängande ö, vilket får golvet runt omkring att verka större. I detta rum bildar den mörkgröna soffan och den färgmatchade mattan en massiv blockering av grönt. Eftersom de ligger så nära varandra i nyans stjäl de ingen uppmärksamhet från varandra, utan låter blicken passera vidare mot fönstren. Den ljusa pläden över armstödet ligger där för att bryta av och markera var sittytan faktiskt börjar.
De abstrakta tavlorna bär rummets högsta intensitet av orange och blått. Att de är hängda i en strikt linje inuti väggens profilerade lister tvingar in färgexplosionen i en stram ram. Utan denna geometriska inramning hade den färgstarka konsten tagit över all rumsverkan; nu fungerar dukarna i stället som avgränsade fönster mot en annan, varmare färgskala.
Mot den rektangulära soffgruppen behövs ett element som bryter vinklarna. Den rundade fåtöljen med sina ljusa träben gör detta genom att vända ryggen mot fönstret och sluta cirkeln kring det nivåbyggda soffbordet. Bordets förskjutna plan skapar ett negativt utrymme över den gröna mattan, vilket släpper igenom ljus över golvet där en solid kub i samma storlek hade blockerat det.
Längs med fönsterväggen står det breda träskåpet och fångar upp tonerna från golvplankorna. Dess massiva form förankrar de vertikala glaspartierna mot marken och bildar en tung horisontlinje nedanför fönsterkarmarna. Det hindrar blicken från att försvinna rakt ut i grönskan och sätter i stället en bakre gräns för sittgruppen.
Kategorier: fåtöljer, soffor, sideboards, soffbord, golvlampor, mattor