Den brända väggkulören dras hela vägen ner över golvlisten och gör rummets yttre gränser massiva. Det som håller tillbaka tyngden är det kalla, grå betonggolvet som tar emot och reflekterar dagsljuset från fönstret. Först när en samlad ljus ö i rummets mitt bryter av mot de mörka ytorna släpper trycket från väggarna.
Det som räddar trämöbler på ett kallt och hårt golv är ofta en mjuk gräns emellan. Här skär den ljusa ryamattan av sittgruppens varma ekyta från den polerade stenen. Utan textilen hade de raka träbenen blivit visuellt rotlösa mot det hårda underlaget.
Rummets mittpunkt byggs upp av matbordet och de omgivande stolarna. Formerna är grova, med bordets korslagda underrede och stolarnas tjocka ryggstöd, vilket ger gruppen en volym som kan svara mot de dominanta väggarna. De vita sitsarna sätter i sin tur upp en stark ljushetskontrast mot terrakottan och drar blicken in mot mitten.
Skarpt solljus faller in från höger och kastar långa skuggor över mattan. För att binda samman den belysta ön med rummets mörkare ramverk hänger en rostfärgad pläd över en av stolarna. Tyget plockar upp väggens brända ton och drar in den i den ljusa zonen vid bordet.
Framför det tapetserade fönsterpartiet står golvlampan utskjuten. Dess tunna mässingsbåge spänner över växterna på fönsterbrädan utan att blockera ljusinsläppet, medan den svarta nätskärmen fångar upp de mörka bladen i mönstret bakom.
Kategorier: fåtöljer, matbord, ljusstakar, golvlampor, mattor