Sandfärgade väggar och rosa textil i vardagsrummet — så balanseras proportionerna

Det som hindrar de uppbrutna väggfälten från att ta över rummet är möblemangets medvetet låga placering. Genom att hålla de tyngsta volymerna nära golvet tillåts dagsljuset från fönstret teckna djupa skuggor över rummets bakre hälft utan avbrott. Samtidigt fångar golvytans mönster upp kulörerna från möblerna och binder samman den annars spretiga sittgruppen.

Raka arkitektoniska linjer kräver ofta en motsats i rummets inredning för att inte upplevas som stela. Här bryter den rosa soffan med sin svulstiga, låga form direkt mot väggarnas strikta rektanglar. Samma sak sker på golvet, där det organiskt formade soffbordet med sin asymmetriska skiva skär tvärs över golvbrädornas riktning.

Den mönstrade mattan fungerar som rummets färgmässiga ankare. Dess dämpade fält plockar upp soffans nyans men sänker dess valör, vilket gör övergången från den ljusa ekparketten gradvis istället för abrupt. Utan mattans visuella botten hade de pastellfärgade och ytorna i ljust trä flutit isär från varandra.

Det starka släpljuset från vänster skapar djup i listerna men lämnar rummets högra hörn i skugga. Där står golvlampan släckt som en mörk, vertikal markör mot väggen. För att stänga sittgruppen framtill utan att blockera ljusets väg över golvet har en karmstol med öppen trärygg placerats i förgrunden — en tätare möbel på den platsen hade skurit av golvytan och stängt inne rummet.