Ljus ek och beige ton-i-ton i smalt sovrum — så delas rumsytan upp

Det rektangulära rummet bär två funktioner genom att möblerna ställts dikt an mot väggarna, vilket lämnar mitten helt fri för dagsljuset att passera. Paletten av omålat trä och oblekt textil knyter samman arbetsyta och sängplats till en enhet som hindrar den smala ytan från att kännas rörig. Högst upp stramar den tunna gardinskenan upp proportionerna genom att lyfta tyget hela vägen till taket och dölja fönstrens ojämna överkanter.

Träslag som ligger nära varandra i valör smälter ihop till en obruten bottenplatta i stället för att konkurrera om uppmärksamheten. Här plockar det avskalade skrivbordet upp exakt samma bleka ton som golvplankorna och den stående sängramen. Resultatet är att arbetsplatsen och viloplatsen läser som en enda sammanhängande konstruktion längs väggarna, vilket lugnar ner det snäva utrymmet.

För att de stora träytorna inte ska dominera helt är golvet brutet med en gråbeige matta. Den ligger asymmetriskt placerad framför arbetsplatsen och sträcker sig precis in under sängkanten. Placeringen skapar en visuell bro mellan rummets två motsatta långsidor utan att tynga ner ytan eller blockera den smala mittgången fram mot balkongdörren.

Hela inredningen rör sig i en snäv skala mellan vitt, greige och blek ek. Tas den stora krukväxten på skrivbordet bort faller rummet ihop till en helt sluten, enfärgad låda. Det mörkgröna bladverket fungerar som rummets enda skarpa kontrast, vilket hejdar blicken innan den dras rakt ut mot det starka motljuset i fonden.