Rummets sandfärgade väggar och varma trägolv bildar en monokrom bas som kräver tyngd för att inte kännas ändlös. Genom att centrera asymmetriska möbler över en rätvinklig och färgstark yta skapas rumslighet utan att resa nya väggar. Samtidigt stoppas ljusets utbredning när en extremt mörk yta placeras längst bort från fönstren.
Dagsljuset sveper in från fönsterpartiet till vänster och dikterar rummets riktning. På bänken under fönstren står en trave böcker uppställda som en låg barriär mot det skarpa insläppet. Ljuset träffar sedan den ljusa soffryggen och lämnar resten av sittytan i ett jämnt och skuggfritt mellanläge.
Här tvingar mattan in de fristående möblerna i en sluten enhet. Dess raka kanter ger gruppen den struktur som den rundade soffan och fåtöljen medvetet avstår ifrån. Mitt i ytan bryter soffbordet av de mjuka textila ytorna med sina tre mörka ben, vilka visuellt fäster arrangemanget i golvet.
En skarp *valörkontrast* i slutet av ett rum hindrar blicken från att vandra planlöst. Längst in i rummet gör tavlan precis detta arbete. Dess svarta bakgrund skär hårt mot den sandfärgade väggen, exakt där fönsterljuset förlorar sin styrka. Hade ytan varit tom hade rumsdjupet flutit ut och sittgruppen hade tappat sin fond.
Kategorier: väggkonst, fåtöljer, soffor, matbord, golvlampor, mattor