Ett stort fönsterparti rakt i ryggen gör ofta att möblerna framför upplevs som mörka silhuetter. Här hanteras det starka motljuset genom att mönster förpassas till golvet, medan sittgruppen får bestå av stora enfärgade block. Den speglade placeringen av höga lampor i ytterkanterna hindrar därefter glaset från att dra till sig all uppmärksamhet.
Ett fönster bakom en sittgrupp ställer hårda krav på möblernas valör, eftersom dagsljuset från fonden tenderar att lägga framsidan i djup skugga. Den dovt rosa soffan fångar upp tillräckligt mycket omgivande ljus för att inte bli en kompakt mörk yta mot elementet bakom. Dess låga rygglinje tillåter dessutom fönstrets nederkant att synas, vilket förankrar fönstret i golvet istället för att sväva fritt.
När väggar och gardiner hålls släta är det istället den mönstrade mattan som tvingas bära rummets visuella tyngd. Genom att samla all detaljrikedom på en horisontell yta behålls ett visst lugn i ögonhöjd. Det är golvets förmåga att absorbera mönstret som gör att rummet klarar av de två ljusa fåtöljerna på vänsterkanten utan att golvytan känns övermöblerad.
Symmetrin runt mattans mittaxel är påtaglig, men den bryts medvetet upp i rummets yttersta hörn. Den stora fönsterfikusen bakom fåtöljerna fungerar som en oregelbunden grön pelare framför den raka gardinen. Växten fyller ut tomrummet in mot sidoväggen och bildar en nödvändig visuell motvikt till det glesa avlastningsbordet på motsatt sida.
Kategorier: soffor, soffbord, avlastningsbord, golvlampor, dörrmattor