Det starka sidoljuset från höger ritar upp fönstrets spröjs tvärs över vägg och golv, vilket förankrar de fristående möblerna i rummets fasta arkitektur. Samtidigt vilar hela inredningen på en utpräglad horisontalitet, där möblernas låga profiler och tavlans bredd medvetet drar isär golvytan. I detta utsträckta landskap blir den skarpa gränsen mellan ljust trä och mörka textilier det som håller samman arrangemanget.
Ett rum byggt i ett snävt spektrum av varma toner behöver en kraftig ljushetskontrast för att möblerna inte ska smälta ihop med golvet. Här gör den mörkgrå bäddsoffan precis detta arbete. Dess mörka, massiva tyngd skär av den ljusa trästommen från den lika ljusa väggen, vilket i sin tur ger de roströda kuddarna en fast yta att spela mot.
På varsin sida om sittgruppen står två runda sidobord i ribbat trä. De håller ihop inramningen genom att upprepa samma material, men bryter den exakta symmetrin genom sina underreden. Det vänstra reser sig på smala ben medan det högra vilar direkt mot golvbrädorna, en förskjutning som gör att rummet inte känns som en spegelbild.
På golvet repeteras väggkonstens palett i bårder och geometriska blommor. Genom att den randiga mattan är vänd med mönstret löpande in mot mitten, förlängs golvytan framåt och blicken leds obrutet upp mot den strama sittytan.
Ovanför hela gruppen hänger den tända taklampan. Trots det skarpa solljuset från fönstret fyller de nakna glödlamporna rummets övre tomrum och skapar en optisk bro mellan taket och de varma färgfälten på väggen nedanför.
Kategorier: soffor, sängbord, plafonder, mattor