Rummet fungerar eftersom de brända tonerna i textilierna tillåts dominera väggarnas och fönstrens vita ytor. Den höga, gröna fikusen i hörnet bryter den strikta symmetrin som fönstren och pendellamporna annars dikterar. Utan den mörka basen på golvet hade det starka solljuset tvättat ur rummets tyngd helt.
Den vita matgruppen står i skarp kontrast till det varma trägolvet. En ljus möbelgrupp mitt på en stor, öppen golvyta riskerar ofta att upplevas som svävande. Det som förankrar de vita stolarna och bordet är den mönstrade mattan, vars djupröda och blå fält skapar en sluten visuell bottenplatta som fångar in gruppen.
Ljuset flödar in från två håll och kastar tydliga skuggor från stolsbenen över golvet. För att möta det starka dagsljuset från de välvda fönstren behövs en tydlig kulörvikt i rummets utkanter. De rostfärgade gardinerna drar blicken uppåt mot valven och leder samtidigt färgen vidare från mattan upp till landskapsmålningen på den högra väggen.
Möjligheten att läsa rummets höjd understryks av pendellampan över bordet. Dess mässingskupor speglar fönsterljuset även när de är släckta och binder samman rummets mitt med den öppna bokhyllan i bakgrunden. Trähyllornas placering mellan de två ljusinsläppen låter pumporna och vaserna på hyllplanen framträda i svag silhuett mot den ljusa väggen.
Kategorier: bokhyllor, skåp, chandeliers, dörrmattor