Ett rum med enorm takhöjd och blottade bjälkar kräver en inredning som vågar ta plats på golvet. Den runda mässingsfoten på matbordet fångar dagsljuset från fönstren och lättar upp matplatsen, som annars hade blivit en mörk siluett mot ekplankorna. Genom att dra ut de mörkaste textilierna i rummets ytterkanter hålls den centrala golvytan öppen och distinkt.
Mot den annars monokroma paletten av ek, beige och bränd ockra står den gröna soffan som rummets visuella tyngdpunkt. Kulören är tillräckligt djup för att hävda sig mot trätakets massiva konstruktion, men stoppningens rundade former bryter golvets strikta linjer. Skulle den bytas mot en ljusare sittmöbel hade hela möblemanget flutit ihop med mattan och golvplankorna.
Fönsterväggens rostfärgade gardiner ramar in det inkommande ljuset och sätter en gräns för rumsbredden. Det som hindrar stora fönsterpartier från att sudda ut rummets gränser helt är sällan väggfärgen, utan en mörk *valör* som skär av mot glaset. Här fångar det tunga tyget upp landskapsmålningens brända toner och drar ner dem till golvnivå.
Takhöjden lämnar en stor volym luft mellan sittgruppen och bjälkarna. Där fyller den breda klotlampan en rent rumsbildande funktion: den sänker innertaket visuellt och skapar ett intimt rum i rummet precis över mattan, utan att skymma tavlan på den bortre väggen.
De asymmetriska soffborden mjukar upp ytan mellan soffans raka block och matplatsens runda stolar. Deras böjda ben och svängda skivor lämnar mycket av den strukturerade jutemattan synlig, vilket förhindrar att uppställningen i mitten av rummet sluter sig till en solid kloss.
Kategorier: benches, matstolar, soffor, soffbord, matbord, pendant lamps, mattor