Ett ljust trägolv och möbler i gult och orange riskerar lätt att ge rummet en visuell övertemperatur. Här agerar fönstrets tunga, rostfärgade längder som en skarp gräns mot dagsljuset och hindrar ljuset från att tvätta ur färgerna. Det som slutligen ankrar helheten är dock den svala fonden, som låter de färgstarka inslagen ta plats utan att dominera.
En sval bakgrundsyta bakom en intensivt varm möbel förstärker båda ytorna genom komplementkontrast. Mot den salviagröna väggen står den gula fåtöljen skarpare än vad den hade gjort mot en rent vit yta. Den dova väggfärgen absorberar en del av ljuset i rummet och ger den senapsfärgade klädseln en tydlig och avgränsad silhuett.
Mitt på dagen slår dagsljuset in från det vänstra fönstret och kastar långa skuggor åt höger under möblerna. Samtidigt står golvlampan tänd i det inre hörnet. Den skapar en varm, rund ljuskägla direkt på den svala väggen, vilket bryter upp den annars platta ytan och ger hörnet ett eget ljusdjup oberoende av fönstret.
En texturerad bas mellan två snarlika material hindrar dem från att smälta samman. Det rundade soffbordet i trä är nästan identiskt i färgton med golvplankorna. Genom att rummet har en grovflätad, fransad matta under bordet skapas en fysisk tröskel som skär av de släta träytorna från varandra.
I fönsterhörnet reser sig en hög svärmorstunga i en enkel lerkruka. Dess stela, vertikala blad är rummets enda tydliga linjer som strävar uppåt, vilket bryter av skarpt mot sittgruppens annars strikt horisontella och låga utbredning över golvet.
Kategorier: fåtöljer, soffor, soffbord, side tables, golvlampor, dörrmattor