Ett rum belyst från två håll riskerar att upplevas flyktigt om inte inredningen möter ljusets intensitet. Här agerar en enhetlig palett av brända toner ankare mot det vita skalet och de tunna fönstertextilierna. Genom att sprida ut de varma accenterna över rummets alla hörn skapas en sammanhållen geometri över den öppna golvytan.
När en kraftig kulör introduceras i ett ljust rum behöver den sällskap för att inte upplevas isolerad. I det här vardagsrummet plockar den grovstickade pläden på fåtöljen upp nyansen från den roströda soffan. Utan textilens tyngd över armstödet hade rummets vänstra sida fallit ur kompositionen, och soffan hade blivit en ensam fläck framför den vita väggen.
Mitt i sittgruppen står soffbordet. Bordets skiva i klarglas låter blicken falla rakt igenom till underredet och vidare ner på den sandfärgade ullmattan. Hade bordet istället haft en massiv skiva hade det skapat en visuell blockering i golvytan; nu bidrar transparensen till att mattans yta känns obrutet stor under möblerna.
Längre in i rummet upprepas den mättade färgen i matgruppens stolar. Att stolarnas nyans ligger i exakt samma valör som soffan gör att gränsen mellan vardagsrum och matplats suddas ut. De rundade ryggstöden möter de raka linjerna i fönstrens spröjs och drar uppmärksamheten mot rummets högra kant, där ljuset faller starkast.
Kategorier: fåtöljer, ottomans, soffor, skåp, soffbord, golvlampor, mattor