Det skarpa sidoljuset från fönstret skapar en tydlig riktning som värmer upp rummets sandfärgade väggar. Mot denna jämna bakgrund är det mötet mellan golvets låga, rundade former och väggens skarpa, svarta ytor som ger inredningen dess struktur. Utan den tunga grafiken hade de mjuka pastellerna flutit ihop till en obestämd volym.
Ett rum uppbyggt av näraliggande ljusa valörer kräver en skarp kontrast för att inte bli konturlöst. Här fungerar den svarta tavlan som det ankaret. Dess massiva mörka rektangel skär ett hål i den jämna beige väggen och tvingar blicken till mitten av rummet, i stället för att låta den glida vidare över rummets ljusa ytor.
Under motivet vilar den vita soffan tätt mot golvet. Att den saknar höga ben och är byggd av slutna, bulliga former ger den en visuell tyngd som förankrar väggen. Det elliptiska soffbordet plockar upp soffans radier, men dess glesa underrede och tunna skiva släpper igenom fönsterljuset och lämnar fri sikt till mattans mönster.
På höger sida agerar den rosa hörnsoffan motvikt till det breda fönsterpartiet till vänster. Det starka sidoljuset faller diagonalt över golvet och träffar tygets struktur, vilket tecknar långa skuggor längs med hela möbelns front. Hade soffan placerats direkt under fönstret hade kulören plattats ut av att befinna sig i motljusets mörker.
Kategorier: soffor, clocks, väggkonst, soffbord, golvlampor, dörrmattor