Rummet bygger på en strikt färgskala där väggar, golv och sittmöbler rör sig inom samma sandfärgade spektrum. Att interiören ändå bottnar beror på det riktade fönsterljuset som kastar djupa skuggor diagonalt över golvet och tvingar fram en fysisk tyngd i ryamattan. Det är de enskilda svarta detaljerna i inredningen som slutligen sätter rummets gränser och hindrar det från att bli svävande.
En storskalig, dominerande volym kräver ett tydligt mönster för att inte upplevas som en stum klump. Här är det den randiga fåtöljen som bär rummets högsta ljushetskontrast. De skarpa linjerna tvingar ögat att stanna vid möbelns form, vilket skiljer ut pjäsen från den mjuka ytan under den.
Dagbädden i rummets mitt saknar både rygg och höga armstöd. Genom att hålla pjäsen låg förblir ytan ovanför fri, vilket låter den stora abstrakta tavlan styra proportionerna på den bakre väggen utan att trängas med textilier. Den fria luften ovanför madrassen gör också att ljuset från höger kan korsa hela rumsbredden obrutet.
Ute vid fönstret skapar fiolfikusträdet höjd och bryter de strikt raka vita fönsterfodren. Trädets spretiga, mörkgröna bladverk balanserar sidobordet vid rummets motsatta vägg. Utan trädets vertikala riktning i högra hörnet hade golvlampan blivit rummets enda stående objekt och stjälpt hela balansen åt vänster.
Kategorier: sängar, fåtöljer, avlastningsbord, side tables, golvlampor, mattor