Kombinationen av ljusgula väggar och rostfärgade möbler riskerar lätt att smälta samman till en platt, varm massa. Det starka sidoljuset från fönstren kastar skarpa bladskuggor över väggen och bryter visuellt upp den stora, jämna färgytan. Det som slutligen förankrar rummets alla bruna element och ger dem definition är mattans mönstrade mörker.
Möbler och golv i samma färgfamilj riskerar att flyta ihop om de inte skiljs åt av en annan valör. Här är den stora, mönstrade mattan rummets viktigaste yta, eftersom dess mörka botten drar en tydlig gräns mellan ekplankorna och den rostfärgade soffan. Utan mattan hade hela sittgruppen tappat sin tyngd och visuellt försvunnit in i golvet.
Mitt på mattan står det kvadratiska soffbordet i ljus ek. Dess matta träyta plockar upp färgtonen från tavelramarna på väggen bakom, vilket skapar en länk mellan golvnivån och blickfånget på väggen. Den massiva formen utan synliga ben ger bordet en tyngd som balanserar soffans rundade och mjuka linjer.
Framför fönstret bryter den lurviga fåtöljen inredningens annars släta materialpalett. Det bruna fårskinnet fångar upp dagsljuset och skapar en ojämn struktur som de målade väggarna och det strama sofftyget saknar. Genom att sitsen är upplyft på höga ben tillåts ljuset passera in under möbeln, vilket hindrar fönsterhörnet från att kännas tungt och blockerat.
Kategorier: soffor, fåtöljer, ottomans, skåp, soffbord, golvlampor