Rummet bygger på en obruten färgskala där snickerier, väggar och tunga möbler delar samma svala nyans. Ljuset från de tre fönstren tillåts styra dygnet, eftersom de tunna gardinerna saknar tyngd att mörklägga. Istället för att addera fler färgklickar används jordiga material och metaller för att hålla rummet förankrat.
När en stor möbel bär samma kulör och valör som väggen bakom suddas rummets gränser ut, vilket lurar ögat att läsa ytan som större. Här smälter den voluminösa soffan nästan helt in i panelerna. Det skapar en tung och stillastående bas som låter rummets finare linjer ta plats utan att intrycket blir rörigt.
För att det blåa registret inte ska ta över helt krävs ytor som bär på varma pigment. Den flätade ovala mattan bryter av mot de släta golvplankorna och drar uppmärksamheten mot rummets mitt. Tillsammans med terrakottakrukorna i fönstren och på golvet tillför den en strävhet som väggarnas blanka målarfärg saknar.
Mitt i den tunga sittgruppen står soffbordet med mässingsben. Dess glesa underrede låter mattans struktur synas igenom och fångar dagsljuset, ett grepp som upprepas i väggarnas förgyllda tavelramar. Bredvid reser sig den vita fåtöljen, vars runda rygg bryter mot fönstrens och panelernas annars strikta rutnät.
Kategorier: fåtöljer, soffor, matbord, golvlampor, mattor